Indonesia

Om allt går som jag vill, kommer det bli riktigt bra. Framtiden här i Norge är ständigt oviss. Är det denna ovisshet som är den stora dragningskraften tro? Eller är det helt enkelt ödet, att Sebastian råkade få reda på att jag skulle hit, att jag blev en säljare, att vi hamnade i rätt vänskapskrets, att jag kunde sälja, att våra vänner hade ömsesidiga känslor. Kanske lite för sentimentalt att skriva att det är ödet. En lite mer realistiskt perspektiv på vad som gör det så bra: Vi delar alla samma problem här, och vi löser dom tillsammans. En problemfylld vardag kan låta problematiskt, men vi skrattar problemet rakt i annsiktet och välkommnar lösningen med öppna armar.


PS.På tisdag börjar mitt nya arbete. Säljsledare för Bofiber. Ett jobb som utvecklar mig, ger mig erfarnenheter och bra meriter. Egentligen skulle jag jobbat för ett annat företag som säljare men jag valde Bofiber för att det är mer utvecklande och ansvarsfullt. Värt att tillägga är att jag har anställt min syster. En god vän vid namn Kirubel, beskrev mitt val med detta citat.

"I rather rule in hell, then serve in heaven", vilket jag tyckte passa riktigt bra.

Lördagskos med norska guttarna, Thomas och Kirubel: