Indonesia

Vi har det fantastiskt här nere i Indonesien. I skrivande stund sitter jag på en resturang med Erik. Nu har hela gänget splitrats efter 3 riktigt bra veckor med Utflyckter, surf och chill. Jag och erik ska bränna 3 dagar i Lombok innan vi drar på surfläger 2 veckor. Det kommer bli fantastikst kul. I går var vi på toppen av indonesiens näst högsta berg, Rinjani. En 3 dagars trekk, som jag sent kommer glömma.

Kan skriva i all evighet, det är derför jag gjort en film och det kommer fler, tar bara lite tid att redigera :)

Men här kommer i alla fall en film från Bali.

Jag tänker inte skriva så mycket om vad vi gör, titta på filmen och bilderba så säger det mer än 1000 ord.

-Brono, känt för att ha en av världens finnaste soluppgångar. Och ja, det var vackert.

-Människorna är väldigt trevliga och gästvänliga i indonesien. Lite på grund av girigheten men inte bara.

-Det är billigt, mycket billigt. Vi åkte 9 timmar taxi+färja och betalade ca 150 kr. Äta ute på resturang(som vi göra varje dag) kostar ca 30-60 kr om du inte tar lokal mat då kostar det ca 10-30.

-Kaffet är välidigt gott.

-En hel chille är väldigt starkt.

-Vi har det otroligt bra tillsammans med god stämmning och aktiva dagar.

En typisk dag:

Går upp, tar ett dopp i polen. ”Hotellet” bjuder på en toast med banan i och lite honung+en kaffe. Går till en resturang och beställer in något som ska förse din kropp med energi. Går vidare ner till stranden där våra lokal-vänner hänger. Det är ett surf-gäng på 4 st som hyr ut brädor och lär ut. Dom är otroligt gästvänliga och spralliga, trots att alla är ca 30 år. Sen surfar vi, eller försöker i alla fall, ca 2 timmar sen är det dags för att äta lite igen, för att sedan ge sig ut i vågorna igen. Efter andra surf-sessionen börjar musklerna säga ifrån, då sitter vi på stranden och tittar på solnedgången och tar några öl.. Sen går vi hem och gör oss klara för fest! Sen minns jag inte vad som brukar hända... :) jo då.

Film Från Bromo, Indonesia! Fullscreen och bra volym ;)

 

 

Tre bilder jag gillar, klicka för stor bild.

 

 

 

 

 

 

Det stora begäret att se så mycket som möjligt ligger ständigt å gnager när du besöker utlandet. Men vad gör man egentligen i LondoN? Man shoppar. London Eye, Backiham palce och Waxfigurerna stårkvar men det göra inte tillbuden på Topshop, River Island, HM, Urban outfitters. Min bättre hälf, Ida, hade planlagt denna londonvisit väl genom att ta med sig ett orukligt visakort. Smart. Så mitt kort fick gå varmt.

Kvinnor har ju en extra kommosom för shopping. In och ut, prova den, den och den, nästa affär, prova prova prova, upp och ner, ÅÅÅ KÖPCENTER. Oscar Betalar... Själv gick jag runt och gjorde en grundlig marknadsundesökning i alla butiker för att försäkra mig att jag köper det rätta för det bästa priset, samtidigt som dragningsgrafter från Resturanger, Cafeer och Matbutiker växte exponeciallt, å hungern var ju inte ömsesidig. Tror kvinnors shoppingkromosom tillvärkar en viss hormon som skappar mättnadskänsla vid köp.

Den mycket prisbelønta och omnæmda musikalen Lejon kungen presterade øver våra høga førvæntningar. Helt otroligt, ett måste vid en Londonvisit!

Efter ett antal hårda shoppingdagar men inslag av musum, london eye och diverse sevärdheter, begav vi oss söder ut i England, till Brighton. Där mötes vi upp av en gamal värnpliktskompanjon, 5112 Hermansson. Snabb framryckning till lägret, snabbt intag av en flaska vitt och en flaska rött. Eskortering till närmaste pub, 1 öl, 2öl 3öl.
Kollektiv trafik till Brighton City, jägerbomber! Sen blev kl 06.00 helt pløtsligt, vad som hænde dær imellan ær oklart.

Ida åkte hjem lit tidligare en meg, så resterande 3 dagarna spenderade jag med Hermansson. Vi grilla, spela fotboll og tog så klart en Guinnes på Brighton peer.

En mkt lyckad reisa!

Som Scorpions skjunger. Det har blåst sen jag kom hit och idag, när jag skulle på surfkurs, vindstilla. Hela oceanen låg blank som en spegel så att självaste gud kunde ha spegla sig.

Ingen surfing och utegångsförbud för Oscar med allvarliga brännskador. Vad gör man då på Gran Canaria...Jag vet inte riktigt vad jag gjorde men kl 14.00(då uv-strålarna minskat...) smörjde jag in mig och tog på mig en tröja, gick ner till stranden å tränade lite Capoeira. Fick lite beröm av en tysk för min akrobatiska rörelser, som han kallade det.

Efter strandvisit är det enligt rutin simning. En aktivitet som jag planerat att göra varje morgen men som alltid blir framskjuten.

Eftersom det var lite "motvind" för mig på denna vindstilla dag, bestämmde jag, min plånbok och mitt samvete, att vi skulle äta ute. Efter en ganska okulinarisk handburgare begav jag mig ut på fototur. Man kan ju inte missa happy hour. Blev en längre tur en väntat, då jag fann en väg som jag länge undrat om den fanns. The Road to The Rocky Mountains.

Hej.

Det var inte igår. Nu, en fredagskväll kl 20.31, har jag tid och internet. Just nu är det "travelt"(stressigt) som de säger i Norge.

Jag går upp kl 07.00 äter min gört med syltetöy och mjök. Smälter gröten en halvtimme för att sedan bege mig till gymet. Lyfter lite vikter för att upprättahålla min fysik och förbereda mig till beatchen 2010, den står trots allt på tröskeln nu. Efter det åker jag till SGS kontoret kl 09.00 där vi går igenom gårdagens sälj samtidigt som vi får lov att ,helt gratis, äta lite mackor med pålägg(Otroligt). Efter ett ca 10 mackor drar vi ut på "stan" och smäller upp vårt standbord för att sedan börjar vi jobba. Fånga, Övertala och Glömma.

Kl 14.30 packar vi ihop standbordet och åker till det primära arbetet. Bofiber, som jag för tillfället, lägger min själ till. 15.00-18.00 agerar jag som kundservice (bokar avtal och installationer, registerar kontrakt och uppdaterar listor m.m).  Efter 3 timmars ständig kaos ger jag mig ut i fältet. Där agerar jag som konsulent. Dörr efter dörr. Person efter person. Underskrift efter Underskrift.

När jag kommer hem, 21.30-22.30, sätter jag mig i vår blåa fotölj. Tänker på alla kunder som jag ska få in. Tänker på vilka jag ska ringa. Tänker på vilka jag ska besöka. Samtidigt som Sebastian har en monolog med mig, som jag lite då och då svara på.

kl 23.00-24.00 går jag och lägger mig för att ladda för en ny dag. nya människor, gator och förhoppningsvis underskrifter.

kl 03.00 brukar jag vakna. Svättig ligger jag där på min luftmaddras och tänker, Fan, jag måste sova. Jag går på toaletten. När jag sätter mig ner slår mig tanken, kloppedalsvegen 5 d (3 trappor upp, Ida), hon måste jag besöka imogon. Sen återgår jag till drömmarnas värld, Hopsåsen 41 har ångrat, han måste jag få in igen.

1 juli, då kommer jag hem. Då vill jag täffa dig, du som läser detta. Då vill jag träffa alla gamla vänner. Innan jag åker tillbaka den 12 juli. Men vi ska ju allesammans på Hultsfred 2010, ellerhur!


Det finns lite harmoni här i Noge iaf. Den hittar du uppe på fjället, bland fjordarna.

Nu är det jobb hela dagarna. På förmiddagarna är jag "flyttkar". Vi på Bofiber flyttar nämnligen vårt kontor och när jag inte är "flyttkar" säljer jag krillolja.

Vi har tagit ett gemensamt beslut att vi ska flytta från Jägerbakken 1 den 1 juli, därefter ska jag,petter och sebastian flytta in någon annastans.

Har bestämmt att jag ska köpa lite stuffs till min kamera nu när det börjar bli fotoväder. Lite rengörningsgrejor och ett tele står på inköpslistan.

Tränade för första gången på en månad idag. Måste börja jobba på "Beachen 2010 Norway".

Igår träffade jag ett barn. Ett barn som mot sin vilja skilts från sin mor och far, bröder och syskon. Jag såg hur han förtvivlat i sitt nya hem försökte hitta ett litet kryphål för att gömma sig. Men så fort han hittat ett gömsle drogs han ut av en eller två vuxna men. De observerade honom med en blick av förvänta. En förväntan att han kommer trivas trots dessa omständigheter. Han skakade av rädsla och visste inte var han skulle ta vägen. De, eller rättare sagt vi, som köpt, eller rättare sagt fått, detta stackars barn, blockerade alla kryphål och slängde ut honom på golvet så att vi alla kunde se och skratta åt han. Vi höll fast honom och försökte säga att det kommer ordna sig, det kommer bli bra. Men han förståd ingenting och försökte hela tiden, utan chans, att komma ur det styrkemässigt överlägsna grepp han befann sig i. Efter att ha plågat detta stackars barn, låstes han in.

När vi efter 2 timmars tid kom tillbaka låg han i sebastians famn. Den skräck, rädsla och förtvivlan som fanns i hans ögon när han kom var nu borta. Hans ögon var nu fylda med uppskattelse, glädje och kärlek. Han är nu en del av våran familj. Vi är hans nya föräldrar. Vi har döpt han till Jæger och han är våran katt.

- Ska börja jobba dagtid och forsätta jobba kvällstid.
Jag ska börja sälga Omega-3, vilket är ett otroligt kostillskott. Sälgsföretaget och företaget, Longyear, som producerar produkten har en god är nära relation vilket är viktigt för mig som sälgare. Då känner jag att jag är en viktig del i företaget och inte bara en osjälvisk säljare. Precis som i Bofiber.

- Mina kära sambo Sebastian har kommit hem.
Nu har min outhärdiga längtan fått ett slut. Gött att ha dig tillbaka Sebastian.

- Hade en riktigt bra fest i lördags, det jag minns iaf.
Ja, först för-förfest hos Thomas med revligt folk. Vi var för en gångs skull fler svenskar än norskar. Sen förfest på utestället Downstairs och sen  fest på utestället Exodus och sen efterfest hos Thomas.

- Har slutat träna, men ska börja..."på måndag".
Träningen går mindre bra nu, mest på grund av en ständigt oviss och ostrukturerad vardag. För mig är rutin träningens moder.

- Är sporadiskt lycklig.
Vad ska jag säga? Är rätt nöjd med det mesta ibland. Det betyder inte att jag lider av djupare deprisioner när jag inte är sporadiskt lycklig, nej, denna sporatiska lycka är glassen på den redan goda kladdkakan.

- Ska bo kvar i norge året ut.
Ska göra ett nytt skatte kort eftersom lönen blev lite större än väntat. Jag skall även fylla i att jag skall vara i Norge året ut.

-Har börjat läsa en ny bok
"konsten att läsa tankar", jag har bara läst ca 30 sidor men den verkar perfekt för mig som säljare och min passion för etologi.

-Har shoppat för första gången i Norge
Det var gött, nu kan jag unna mig att byta byxor 2 och tillochmed kanske 3 ggr i veckan.

-Ska fota lite mer, som sagt.
Anna och jag fotade lite igår och några dagar innan var jag ute själv:

Rätt ställe vid rätt tidpunkt med rätt inställningar. Det är allt som krävs för ett bra fotografi. Fast det är inte så bara. Först måste du hitta rätt ställe (avstånd, komposition,motiv), sen måste du återkomma dit åtskilda gånger för att pricka in rätt tid (ljus, väder,tillfälle) och slutligen ha rätt inställningar (bländare, slutartid,iso,brännvid,objektiv,filter m.m). När dessa tre krav är uppfyllda kan du med stolthet trycka av och höra hur slutaren öppnar sig, kameran tar in ljuset, slutaren stänger sig, kameran bearbetar det ljus motivet reflekterat. Du känner när du tar en bra bild, jag vill ha den känslan. Jag ska leta rätt på ljuset och fånga det.

"A photograph is a portrait painted by the sun"

---

Om inte ni funnits skulle inte detta inlägg skrivits. Fast det hade å andra sidan inte gjort någor med tanke på att det är tillängat er. Mamma och Pappa, mina skapre, det viktigaste för er ,hoppas och tror jag, är att Jag har det bra. Och om det nu är det kan jag med glädje glälja er och säga att jag mår bra, riktigt bra.

I 20 år har ni varit en ouppskattad självklaret. Nu börjar jag få förståelse för denna ovärdeliga förmån. Det är inte alla som har förmånen att ha ett samboende par med fungerande relation. Det är inte alla som har förmånen att ha en mor, en far. Och om man nu har det är inte alla som har förmånen att känna sig älskad, uppskattad och respekterad av sin mor, sin far.

"Ni har varit en ouppskattad självklarhet nu är ni ett ovärdeligt privilegium"



Pappa, grattis till dina 52 år. Jag vet inte allt du gjorde dina första 31 år men dina resterande 21 år har du skött dig bra.

Detta levnadssätt genererar längtan och uppskattelse. Längtan efter de små självklarheter, uppskattelsen av vardagliga vanor. För många är en säng en självklarhet men efter 3 månader på en luftmadress är det en dröm. Men jag gillar detta spartanska levnadssätt eftersom du vädersätter då självklarheterna:

• Mammas mat istället för ris och fiskpinnar,
• Säng med nytvättadat laken och örngott istället för luftmadrass med gammal unken sovsäck,
• Ständigt nytvättade kläder i karderoben instället för att gång på gång hämta kalsonger och strumpor ifrån tvätthögen i väntan på tvättdagen, söndag.

Ur ett annat, än mitt, perspektiv kan dessa ovanstående självklarheter anses som drömmar...

• Att överhuvudtaget ha mat
• Att överhuvudtaget ha en säng
• Att överhuvudtaget ha kläder

...är inte självklarheter för alla. Men jag kan glädja dom med detta citat:
"Simplictiy is the nature of greate souls".

Förövrigt har jag hittat en sinnesjukt bra låt:

Är ett mycket omtalat, för en del patetiskt, och för en del känsligt ämne. Därför ska jag endast skriva ur MITT perspektiv och hur JAG gör och varför. Att gå ner i vikt och deffa är i princip samma sak, personligen ska jag deffa.

Varför?: Jag vill få större förståelse hur min kropp fungerar. Jag har tränat mycket i mitt liv och utan större anstäningar(i form av kunskap och studier) har jag blivit starkare. Nu ska jag behålla det jag tränat upp samtidigt som jag ska gå ner i vikt, vilket rent fysiologist är mycket svårare än jag trodde. Kostmedvetenhet, låter patetiskt för många, men JAG tycker det är mycket intressant, och det är mycket viktigt om jag ska reda ut den fysiologist svåra uppgift jag står inför.

Hur? För tillfället läser jag mycket för att bilda mig en uppfattning om allting som angår ämnet, viktnedgång/deff. För att gå ner i vikt måste jag, rätt och slätt, ligga på ett energiunderskott på 500 kcal/dag. Då ligger jag -3500 kcal/vecka vilket är ett halv kilo/veckan. -500 kcal/dag är max för att det inte ska påverka hälsan och nuvarande muskulatur.

Jag väger allt jag äter för att veta hur mycket jag stoppar i mig. Räknar ut mitt BMR, Basic matabolic rate, för att veta hur mkt min kropp gör av med i vila. Sen lägger jag till eventuella aktiviter som jag under dagen underhåller mig med.

Exempel:

Energi in:(har jag full koll på)

• Frukost: 200 g gröt, 60 g sylt och 2 dl mjölk=ca 880 kcal( brukar dela upp frukosten på 2 tillfällen)
• Middag 182 g ris, 5 fiskpinnar= ca 890 kcal
• Mellanmål 1: 2 knäcke, 100 g keso=ca 190 kcal
• Mellanmål 2: 37 g Proteinshake= ca 150 kcal
• Tillägg: 2 ägg= ca 175 kcal

Energi ut:(håller jag på att studera)

• BMR= ca 1807 kcal
• Löpning, Bergbestigning och Parkour Mountain(60 min)= ca 500
• Capoeira(40 min)= ca 400

Sumering: in= ca 2100 ut= ca 2700, in-ut=ca -600 kcal

Jag har konstaterat, "Att bygga muskler är en bagatell, att gå ner i vikt en vetenskap, en utmaning, en prestation ".


Vissa har det lätt för sig.

Det tänkte jag idag. Svårtolkat.

Jag är en ängel med vingar konstruerade av förhoppnigar, tänkte jag också. Att tapetsera om helvetet kanske var en säkerhets åtgärd då mina forhoppningar, mina vingar, kanske är falska eller kommer bli ouppfyllda. Då faller jag ner till ett nytapetserat helvete. Att se det positiva i allt är nog en egenskap jag har. "Förbered dig på det värsta, hoppas på det bästa" sa ett befäl till mig. Men i denna situation är min version bättre, "Förbered dig på det bra, hoppas på det bästa"

Svårtolka och lite väl drastiskt.

Ovisshet, likt vädret, är inte bra för tillfället. Om jag dödar ovissheten kanske jag kan flyga upp till himmeln med mina vingar av förhoppningar och förbättra vädret. Om mina vingar, efter ovisshetens begravning, är obrukbara får jag vänta på solen i vanlig ordning.

Denna text och tankegång är svårtolkad, metaforisk och överdramatiserad...

...Men inläggets sensmoral är att jag ska skicka ner ovissheten till mitt nytapetserade helvete.



Husfest i Framnes.

Här är ett senario från gårdagen:

Jag gick och borstade tänderna och för att förgylla denna glädjelösa aktivitet lite hängde jag ut Den. Sen kom Sebastian, som fick sig ett gott skratt för att sedan göra detsamma. Då fick jag mig ett gott skratt. Sen tog vi av oss allt med en förhoppning att det skulle bli ännu roligare. Och det var ingen falsk förhoppnig vill jag lova. Där stod vi nakna och försökte, med stora problem, hålla kvar tandkrämen i munnen. När vi vant oss vid vår nuditet gick vi ut, som om vi var fullt påklädda,  till den fullt påklädde Petter. Tro det eller ej men han fick sig ett gott skratt han med. Petters skratt var gott men frågan är om inte mitt och sebbes var ännu godare, haha.

Vad är det då som gör det så roligt?

-Absurt. Det blir absurt på grund av vår kultur och levnadssätt. Om man vänder på det hela kanske det hade varit lika absurt att ta på sig kläder?

-Tabu. Det är faktiskt förbjudet att gå naken offentligt och det tror jag gör det lite mer underhållande. Att bryta ett förbud är inget jag rekomenderar men det kan i vissa fall vara spännade och frästande. 


-Man bjuder på sig själv. Och det är väll en stor del av humor?

Bara denna text anses säkert av många som absurd och lite tabubelagd. Men jag har bjudit på mig själv i förhoppning att du också ska kunna få dig ett gott skratt. 

I skrivande stund har vi har varit vänner i 21 år, 2 månader, 24 dagar. Jag tillbringar varje dag, varje sekund med denna hängiva vännen. Jag är helt säker på alla har en sådanhär vän, det är vår kära kropp, som jag i denna skrift, klassifierar som en vän. En del hatar sin vän en del älskar den, det är upp till dig om er relation skall vara bra eller dålig.

Jag har plågat min vän genom att ,mot hans vilja, löpt, lyft tunga saker och bestigit berg i 3 månader nu. Men han har fått belölning i form av mat. Vet inte riktigt om han klassar fiskpinnar och ris som en belöning, men men. Han har givit mig en belöning också, i form av en bättre hälsa.

Nu är det dags för en ny epok i vårat förhållande. Som troligtvis inte kommer uppskattas. Jag skall påga han likt tidigare men inte ge han så mkt belöning. Jag skall med andra ord deffa! I 2 månader ska jag påga min vän för att sedan med stolthet kunna titta på honom med ett belåtet öga.

Planen:

*Innan frukost beger vi oss upp för sandviksfjellet och tillbaka (ca 70 min).
*Ett Capoira pass/ Styrke pass innan den kulinariska luchen (fiskpinnar och ris)
*Eftermiddagen består av gång mellan husen på gatorna jag går på. En banan och proteinshake avslutar dagens matintag(innan kl 18.00)

En preliminär plan som jag ska utvecka genom att räkna på kalorier in och ut. Återkommer med det.

"en god hälsa är skattefri förmögenhet"


En gammal bild på mina 2 systrar, som ska symbolisera träning och välbefinnande.

Den lyckligt lottade, Petter Svensson, har den æran att tillbringa en del av sitt liv på Jægerbakken 1. En previlge som få får ta del av. Han ær spelklar på måndag, og førhoppningsvis får han jobb på onsdag. Vi tar emot han, likt våren, med stor glædje.

Nu har jag børjat jobba på allvar, seriøst og proffisionellt. Eget kontor, bil og dator.    

Den sista, stora och svårløsliga ekonomiska utmaningen som vi længe fruktade ær nu avklarad. Som jag tidigare sagt går vi nu, likt årstiden, mot ljusare tider!

Alla har vi drömmar. Men det är inte alla som förverkligar dom. Att förverkliga en dröm är att förgylla en verklighet.

En av mina drömmar ,eller lite mildare sagt, en av mina förhoppningar är att det kommer gå bra på jobbet. Hur förverkligar jag det? Jo, jag drömmer på natten och förverkligar på dagen. Det är lätt hänt att man ,under dagen, vid lite motgång hänger sig till drömmarnas värld, och det resulterar ofta i likgiltighet och förhoppningar om att det kommer gå bra utan anstängning. Din dröm förverkligas inte när du drömmer.

Jag drömmer mig bort i fjärran land ibland. Det gör nog de flesta. Var krävs för att uppfylla en sådan dröm? Pengar. Jag läste att dåren drömmer om rikedom, den kloke om lycka. En sanning med modifikation. Tror att det är en tröst, en uppmuntran, för oss som inte har pengar till det vi drömmer om.

Och det sista jag vill framföra, i detta filosofiska inlägg, är att lycka eller en dröm är bättre delad. Nu börjar min dröm bli ganska konkret. Nu ska jag bara finna vägen fram till den. Det ska jag göra genom att jobba, tjäna pengar, därefter resa iväg tillsammans med någon eller några och med den eller dom dela min lycka.

Kontentan av det hela, se inte drömmen, se vägen till den.

God natt och dröm sött.

Lördagen og Söndags myset bestod av trevligt norskt besök och vattenpipa.



Kim bad mig att fota lite när han sk8ade. Och det tackar jag för.



Idag, måndag, hade jag förmånen att fördriva lite tid med denna Jenta. En tid som vi förvältade väl genom att gå en fjälltur. Vi besteg ett berg vid namn Gullstein. Väl uppe på toppen kännde vi en gemensam besvikelse, en besvikelse som varade i ca 2 sekunder. Den bröts av att Camilla pekade på ett annat fjäll,lövstakken, och sa: vi går upp dit! Första tanken, fy fan, andra tanken, den där personen..., tredje och sista tanken, jag är lyckligt lottad. Dessa tre tankar resulterade i ett JAVISST, jag följer dig. 2,5 timmes fjällmarsch trodde jag, mitt otränade jag, skulle resultera i mjölksyra, kramp o allmänn trötthet. Men konstigt nog flög jag fram över stock och sten. Endorfinerna från styrketräningen? Solskenet? Fjällatmosfären? Eller något annat kanske?