Wind of Change

Som Scorpions skjunger. Det har blåst sen jag kom hit och idag, när jag skulle på surfkurs, vindstilla. Hela oceanen låg blank som en spegel så att självaste gud kunde ha spegla sig.

Ingen surfing och utegångsförbud för Oscar med allvarliga brännskador. Vad gör man då på Gran Canaria...Jag vet inte riktigt vad jag gjorde men kl 14.00(då uv-strålarna minskat...) smörjde jag in mig och tog på mig en tröja, gick ner till stranden å tränade lite Capoeira. Fick lite beröm av en tysk för min akrobatiska rörelser, som han kallade det.

Efter strandvisit är det enligt rutin simning. En aktivitet som jag planerat att göra varje morgen men som alltid blir framskjuten.

Eftersom det var lite "motvind" för mig på denna vindstilla dag, bestämmde jag, min plånbok och mitt samvete, att vi skulle äta ute. Efter en ganska okulinarisk handburgare begav jag mig ut på fototur. Man kan ju inte missa happy hour. Blev en längre tur en väntat, då jag fann en väg som jag länge undrat om den fanns. The Road to The Rocky Mountains.




The Desert of Death

Efter en hel dag på stranden med Capoeira och Cancer farmkallnig var det dags för dagens fototur. Jag började min "lilla" tur på Playa del Ingles och begav mig bort mot Dunos Maspalomas(Desert of Death :). Utan vatten, Med skavsår började min öken vandring i stekande eftermiddags sol.

Sanden är alltid finare på andra sidan, så jag gick å gick å gick. För varje steg jag tog kom jag ett steg längre ifrån hotellet. Efter att ha gått i cirklar några timmar, bestämmde jag mig för att gå mot solen, å det var en bra idé. Målet med hela turen var trots allt att fota solnedgången.

Den oändliga öknen tog till slut, slut. Playa del Maspalomas hälsade mig välkommen och längst bort bland bögbarar och nudistklubbar såg jag solen gå ner. Jag sprang sista biten för att fånga de sista strålarna med min kamera. Perfekt timing. Nu återstod bara en lååång hemfärd, då taxi inte är ett alternativ för en snål småläning som mig,haha.

Efter många mil och myggbett kom jag hem. Här är bilder från Dunos Maspalomas och Playa del Maspalomas (klicka för förstorning, det måste ni göra(:

50mm, liten bländare(långt skärpedjup), förhöjd kontrast
70-200 mm, bländare 7,1(bra skärpe)
11mm, liten bländare(f/16, långt skärpedjup), förhöjd kontrast
11mm, bländare ca 7,1 för bra skärpa, förhöjd kontrast
100mm, ganska stor bländare för kort skärpedjup
50mm, underexponerat för att framhäva solstålarna
50mm, lång slutartid 10sec tror jag, liten bländare för långt skärpedjup å lång slutarid
kommer inte ihåg men har höjt kontrasten mkt å lagt till vinjettering

Lite förklaringar för er som undrar, fråga bara om ni undrar mer om hur bilderna är tagna. Komentera gärna. God natt.

Ensam på en öde ö

Ja nu är jag ensam på en ö, arbetslös och solbränd. Jag har sagt upp mig på Bofiber, en process lik skiljsmässa. Svårt att göra men ett måste ibland. För några dagar sen råkade jag besälla biljetter hit, Grann Canaria. Bara flyg biljetter.

Jag kom hit igår och då spendera jag min dag med min underbara "flickvän", Ida. Med solen i ryggen red vi över Grann Canarias hög land. Underskattad aktivitet. Efter det gick vi ner till en strand, hand i hand, i solnedgången. Romantiskt, haha. När solen gått å lagt sig gick vi in till Playa del Inges för att äta. Grekiskt ståd på menyn och Idas far ståd för notan. Efter en rejäl måltid och några öl gick jag å ida vidare för att dricka mer öl. Sen hade vi mysigt å bla bla bla.

Nu i skrivande stund är jag ensam. Jag vet inte riktigt vart jag ska bo, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad jag ska äta. Men det kommer bli bra. Surfa, fota och träna är av hög prioritet.

Detta har jag och min kära kamera åstakommit så här lång:

Solnedgång, Playa del Maspolomas.

En av det bättre bilderna jag tog denna kväll. Jag la kameran på backen å drog upp slutartiden till ca 10
sec.

Ida o jag i solnedgången.


.
Ida + hest.

RSS 2.0